Trots kyla och fukt sprang jag de 5 km på den närliggande terrängbanan, och hu vad segt det var till en början. Jag är inte så van vid uppförsbackar och geggiga stigar så det sög ordentligt i benen och efter bara 1 km var jag färdig att packa ihop, men sen gick det lättare. I slutet kände jag mig riktigt stolt och jag kämpade i uppförsbackarna. Det tog en halvtimme så någon höjdartid var det inte men jag har minst två lördagar till att springa banan innan det är dags för Vårruset.